Anna – Äntligen slipper jag peruken och löshåret

Våren 2003 fick jag beskedet att jag hade en hjärntumör som opererades bort och i samband med den efterföljande strålbehandlingen tappade jag håret permanent på hjässan. Det var förstås en stor sorg för mig att håret på behandlingsområdet inte växte ut igen. Jag hade väl aldrig trott att jag skulle behöva använda peruk eller göra en hårtransplantation i mitt liv eftersom jag alltid har haft mycket och dessutom tjockt hår.

Äntligen slipper jag peruken och löshåret

Jag fick en peruk

Genom landstinget kom jag i kontakt med en perukmakare som hjälpte mig att få ett slags löshår som jag kunde fästa med clips i mitt befintliga hår som fortfarande var tjockt och kraftigt. Detta löshår var inte alltid så bekvämt. Ibland skavde clipsen och på sommaren var det som att ha en plastpåse uppe på huvudet.

Laserbehandlingen slutade med löshår

Efter mycket funderande beslutade jag mig för att leta efter ett annat alternativ och fastnade för laserbehandling som det skrevs mycket om just då. Efter tre månaders behandling hade jag fått tillbaka lite hår men fortfarande var större delen av hjässan kal eller så växte endast små tunna hårstrån ut. I samråd med laserkliniken, beslutades att jag skulle övergå till deras andra program. Vilket innebar att jag fick ett löshår som klistrades fast på hjässan som i sin tur medförde fördelen att jag alltid hade hår på huvudet.

Bestämde mig för en hårtransplantation

Jag fortsatte att sakna mitt riktiga hår och jag bestämde mig då för att utreda om en hårtransplantation var ett möjligt alternativ för mig. Efter en del research på nätet fastnade jag för Ilter Clinic som gav ett seriöst och proffsigt intryck. Jag var nervös inför första mötet och funderade mycket på om det var möjligt att få ett bra resultat när man ska transplantera ett så stort område. Jag minns det första mötet den dagen med glädje. Dr Demir Ilter trodde att en transplantation skulle vara ett passande alternativ och att det även skulle gå bra att transplantera över hela det kala området. Nu låg beslutet hos mig. Om jag ville göra hela ingreppet vid ett tillfälle så skulle jag behöva raka av mig allt hår och det kändes lite läskigt. Samtidigt ville jag inte behöva dela upp ingreppet i flera delar.

Jag kontaktade då min gamla perukmakare och hörde efter om jag kunde få prova ut en peruk som jag kunde använda under tiden håret växte ut. Lyckligtvis gick det att ordna så nu var det bara att sätta igång med transplantationsplanerna. Det var både nervöst och förväntansfullt!

Operationsdagen

Själva transplantationsdagen började vid sju-tiden. Jag möts av Demir och hans assistenter som berättar hur de tänker gå till väga under dagen. Vi började med att lägga lokalbedövning som bara stack till lite grann, som en vanlig spruta. Dr Demir börjar med att ta ut transplantaten, samt därefter markera och planera hur assistenterna ska sätta dem på plats. 13 timmar, 2750 hårsäcksgrupper, en god frukost och lunch samt fyra filmer senare, är dagen slut. Jag har inte känt någon smärta under ingreppet utan har kunnat slappna av. Vid hemgång får jag med mig värktabletter och sömntabletter ifall det skulle behövas. Jag valde att ta några tabletter innan sänggåendet och sov gott hela natten.

 

Före hårtransplantationen

Före hårtransplantationen

Efter hårtransplantationen

Efter hårtransplantationen

Nu var det bara att invänta resultatet. Efter ungefär 6 månader kunde jag klippa håret i en kort frisyr. Helt otroligt att kunna gå till en vanlig frisör och bli ompysslad, inga mer clips eller klister för att sätta fast hår på hjässan. Äntligen hade jag fått tillbaka mitt eget hår. Trodde inte att resultatet skulle bli så bra som det blev. Ingen kan se att jag gjort en hårtransplantation. Naturligtvis har jag inte återfått min naturliga täthet på hjässan än, men det tar ju upp till ett år innan fullt resultat syns. Jag är så glad för att jag fått tillbaka mitt riktiga hår, efter att plågats av strålbehandlingens konsekvenser i så många år. Ett stort tack till er alla som hjälpte mig på Ilter Clinic. Och framförallt till dr Demir Ilter förstås!